|
Med en begränsad studentbudget är det inte varje dag man går ut och äter lunch på restaurang. Däremot samma dag som utbetalningen från CSN kommer kan resonemanget bli ett annat. Men om man nu ska göra denna gedigna investering så vill man ju, girig som man är, få ut så mycket som möjligt av sina pengar. Att få äta så mycket man vill till en rimlig summa pengar låter då som ett bra alternativ. Ett ställe där det ges tillstånd till att ta om hur många gånger man önskar, som ett julbord när som helst på året. "När man väl gått i bufféfällan så banar det utför"
Detta underbara koncept har tagit över mitt val av lunchställen numer. Det läskiga är att jag har blivit så girig att jag nu för tiden väljer lunchställe efter om där serveras buffé eller inte. När man väl gått i bufféfällan så banar det utför. Alla vet hur det slutar. Första tallriken kanske handlar om att känna hur god maten är och njuta av att bli lite lagom mätt. Därefter tar man om för att det smakade så bra att man vill ha lite till. När man börjar bli mätt så händer någonting. Det är girigheten som kommer och knackar på dörren, det handlar inte längre om att ha trevligt och att äta en god bit mat. Nej nu handlar det om att trycka i sig så mycket mat som det bara är möjligt för en människa att göra. Mindre än fyra tallrikar mat räknas som ett misslyckande, en vinst för restaurangen. Jag vet inte hur många diskussioner jag har medverkat i om det här ämnet, om hur man på bästa sätt snyltar restaurangen på dess marginaler och gör att de går minus på besöket. Teorin de flesta verkar vara inne på är att bara äta kött och de andra dyra ingredienserna och på sätt ruinera restaurangägaren. Alternativt är en |
smart idé att ta med sig sin allra glupskaste släkting eller vän som får kompensera för sällskapets bristfälliga bufféätande. Frågan är hur mycket vanliga människor äter på bufféer, kanske de tar lite mer än vanligt, men inte sitter väl alla och vansinnes-äter? I så fall är ju buffén en klockren affärsidé, något dyrare än en vanlig lunch men om folk äter ungefär lika mycket som de brukar så borde ju restaurangerna tjäna mer på buffé än på vanlig lunch. Detta resonemang torde sporra en buffé-torsk till att äta ännu mer vid nästa besök.
När man väl har fastnat i buffé-träsket så inser man snart att det finns fler bufféer än bara lunchbufféer. Vidgar man sina vyer inser man snart att det även erbjuds frukost-, brunch-, fika- och middagsbufféer runt om i landet."Jag tänker fortsätta snaska buffé och äta mig jättejättetjock" Chanserna att få ut rejält med mat för sina pengar ökar därmed väsentligt.
Men hur tar man sig då ur buffé-träsket? Frågan är svår, kanske det kommer av sig själv efter en tid, att man ätit nog. För man mår ju inte vidare bra när man lämnar restaurangen med grava problem att både gå och prata. Det konstiga är dock att detta har man en förmåga att glömma bort så nästa gång man står där i entrén tycker man åter igen att buffé låter som ett oslagbart alternativ. Men egentligen, varför skulle man vilja ta sig ur ett träsk som är bra i grunden? Jag tänker fortsätta snaska buffé och äta mig jättejättetjock.
Landets främsta bufféer hittar du:
Gothia Towers, Göteborg, lunchbuffé, brunchbuffé och ”Afternoons Sweets”-buffé
Lammet och Grisen, Sälen och Öland, middagsbuffé (lamm-, fläsk- och oxfilé med tillbehör)
/Measto
|
Jag är en buffé-torsk!