|
Nu e man nybliven singel. Vad jag kan minnas så har jag nog aldrig gillat att vara singel. Visst, singellivet har absolut sina fördelar. Man behöver inte tänka på eller anpassa sig efter någon annan. man kan dricka sig efterbliven, en eller flera gånger, varje helg utan att få ett fullständigt överfall när man kommer hem. Man kan ju göra massa impulsiva grejjer. Man är fri. Men jag har svårt att uppskatta singellivet. "Nu ska jag försöka njuta av singellivet så gott de går" Jag ser helt enkelt fler nackdelar med att vara singel. Jag är nog lite beroende av att ha ett förhållande. De e en skön känsla. En känsla av trygghet och värme är väl en bra beskrivning. Jag är inte mycke för 'one night stands'. Visst, de kan va helt ok då och då. Men jag är helt enkelt inte den typen. Jag vill ha mer än bara "ja de va skönt för mig också vi kanske ses nån gång". Jag vill ha någon jag kan vara med. Någon att mysa med. Någon att dela glädje och bekymmer med. Man har ju kompisar som finns till ens förfogande. Men en kvinna är en kvinna. Jag mår oftast bara dåligt av att gå hem med någon och sen aldrig ses mer. Jag vill ha ett förhållande, jag vill ha passion! Den bästa delen i ett förhållande e dom första månaderna. Då man fortfarande är så där riktigt kära. Ni vet. När man svävar på moln med fjärilar i magen och allt e så sjukt jävla underbart. Man börjar lära känna varandra på riktigt. På djupet liksom. Man kan känna hur relationen utvecklas. De finns inget bättre än någon som verkligen förstår en. Som känner en utan och innan. Men man ska lyckas hitta någon. Det är först när man blir singel som man inser hur jävla svårt det faktiskt är. Kanske inte för alla. Men för mig. Vart fan ska man träffa någon? Gymmet? Fiket? Internet kanske? Men det känns opersonligt på något sätt. Lite grisen i säcken. Och på krogen får man ju aldrig raggat nått. Det beror på den enkla anledningen att för om man över huvudet taget ska våga glida (läs vingla) fram till någon måste man dricka sig till ap-stadiet där minsta lilla försök till flirt blir så pinsamt patetiskt att man borde va förvånad över att man inte blir landsförvisad med omedelbar verkan. Nu när jag väl har insett att jag är singel igen efter ett förhållande blir jag jävligt orolig. Ska man fastna |
i singelträsket nu? Fan, jag hatar ju singelträsket! Men man får ju inte bli desperat nu. "Men det känns opersonligt på något sätt" Man måste va cool. Ta de lugnt och inte bli för angelägen. För min del så är det alltid när jag minst anar det som jag träffar någon. Det blir alltid en överaskning. Men de är samtidigt svårt med förhållanden. Att få allt och funka. Det finns inga perfekta förhållanden. Det finns inga förhållanden utan bråk och tjaffs. Alla förhållanden har sinna motgångar. Men för att ett förhållande ska funka så måste man tillsammans övervinna alla motgångarna. Man får inte ge upp. Men ibland ger man upp. Ibland är det oundvikligt. Det är då man måste inse att det är över och gå vidare. Gå tillbaks till singelträsket och börja sökandet igen. Eftersom vårat avlånga land har blivit belönat med sju kalla gråa månader med regn och slask om året, så är det väl inte direkt en fördel att bli singel precis när denna depressionsperiod har börjat. Men just nu är jag bara jävligt förvirrad. Jag vet inte ens om jag vill träffa någon. Men jag vill inte va singel heller. Fan, man blir ju irriterad på sig själv! Va fan vill jag? Och om jag vet vad jag vill, hur ska jag gå till väga? Jag vet inte om ni har sett filmen 'Eternal sunshine of the spotless mind'. Där raderar dom folk ur minnet. Det hade vart praktiskt. Om man bara hade kunnat radera sina ex. Det hade vart så mycket lättare att gå vidare. Men jag antar att de skulle ha sina nackdelar. Det kan va skönt att tänka tillbaks på alla bra stunderna i ett förhållande. Att de va värt det trotts allt, fast man blev totalt knäckt när det tog slut. Man ska nog helt enkelt lära sig av sina misstag och erfarenheter. Livets hårda skola som det heter. Som tur är så har man ju vänner som alltid finns där och ställer upp. För det är jag evinnerligt tacksam! Nu ska jag försöka njuta av singellivet så gott de går. Snart, när man minst anar, så träffar man någon. Då kan man se tillbaka och skratta åt dagar då livet pissade en rakt i ansiktet."De finns inget bättre än någon som verkligen förstår en" Det var väl allt jag hade att erbjuda i denna krönika. Jo, en sak till. Jag gillar långa promenader och mysiga hemmakvällar...
/Green
|
Singelträsket