|
Tänk er tillbaka till barndomen, visst man känner att de trycker på liksom, dags att lasta av, att minska sin vikt med ett par kilo. Jag vet inte hur ni minns tillbaka på er barndom samt er tid som ungdomar men i mitt fall satt jag där i lugnt en timme, dingla med benen och läste Kalle anka. Lumpen likadant, skitan va ju dagens goaste stund! Gruppskitan i lumpen var bland de socialaste man kunde göra. "Gruppskitan i lumpen var bland de socialaste man kunde göra" Chilla där på den kalla porslins-stolen i varsitt bås med varsitt ex av Moore samtidigt som man hade en fortlöpande diskussion mellan båsen om vilken brud som såg bäst ut. God I miss that! Men mucken är ett faktum, så ni undrar säkert; -men Martin hur gick de då med skitan hädanefter? Jooo de skulle jag kunna sammanfatta i och med rubriken, den har MIST sin charm!
Idag e skitan |
mest jobbig faktiskt, visst om jag vart tvungen att vänta med den i ett par timmar så e de klart att de är underbart, men annars då? Precis kass! Ett jobb är vad det är ”gaaah fan va jobbigt jag måste dra en skita!”. Jag skulle säga att de goa timmeslånga skiterna övergått till ett ”kläm och tork”-scenario som varar kanske en 3 minuter. MAX 3 minuter, ofta kortare.
Vad är det för fel på karln tänker vissa av er, ja inte fasen vet jag! Är det för att jag blivit äldre, fått andra åsikter om livet, blivit mer mogen och satt skitan som mindre prioriterad? Knappast! Jag har tappat lusten helt enkelt, lusten att ta en skita! Stomi-påse, tjaaa kanske de, men jag tror inte det är mycket roligare att tömma den med jämna mellanrum.
Jag antar jag får fortsätta ta mina snabbskitor tills den dagen jag möter en människa som kan få mig att åter inse att skitan är bland de skönaste som finns.
/Maesto
|
Skitan har mist sin charm!